Speciell på alla sätt

Musik leder till tankar, tankar leder till minnen, minnen leder till Stephy och tankar på stephy leder till skratt som sedan leder till gråt och gråten till värk. Fruktansvärt ont gör det att behöva veta att du inte längre kommer tillbaka till oss... Vi behöver ju dig här nere hjärtat. Jag vill inget hellre än att du ska komma tillbaka och förgylla våra dagar! Men självklart förstår jag att det aldrig blir så igen.
Du kommer inte komma hit mitt inatten och banka på våran dörr igen, klä av dig och slänga dig på soffan... Du kommer inte ligga och skrika på golvet eller fråga sånna där konstiga frågor som bara du skulle ställa, du kommer inte längre smyga fram bakifrån för att sen skrämma en eller bara krama om... Jag kommer aldrig mer få fixa ditt jävla hår innan du ska ut, du kommer aldrig mer fixa mina naglar på ditt vis, och vi kommer aldrig mer sitta i taxin och spy tillsammans... Men det jobbigaste av allt är att jag aldrig mer får säga till dig hur mycket jag tycker om dig, för det vet jag att du älskade att höra.

Jag vill få chansen att berätta för dig Stephany hur mycket du betytt för våran familj, hur mycket du förändrat våra liv. Unik är ett passande ord för dig. Som gjort för dig. Unik är precis vad du var... Speciell på alla sätt.
Egentligen behöver jag inte ens sitta och skriva det här för jag vet ju själv att du redan visste om det här. Du visste redan att vi alla älskade dig och du visste redan att du var så fruktansvärt jävla bra. fan va det glädjer mig!

Jag måste bara berätta om ett underbart minne jag har tillsammans med Stephany... det var när vi var på Gotland, ute på Burmeister och härjade... Stephany var full som en kastrull och vi gick in på toan så att hon fick spy. Efter att hon spytt tog vi varandras händer och satte oss på det lilla toagolvet... Knöt händerna hårt om varandras (haha, jag hade glömt bort att hon precis kört ner fingrarna i halsen och spytt på dom) och så berättade vi att vi älskade varandra som syskon. haha, så fin hon var... Önskar jag på något vis kan ta mig tillbaka till då, eller det spelar ingen roll vilket minne med stephy jag får välja att gå tillbaks till, för alla stunder med henne har varit dom bästa...

 

En sak jag är glad över är att jag inte längre är rädd för att dö... den dagen får jag vara med henne igen och den dagen blir en underbar dag. i'll see you soon my friend♥



Kommentarer
Postat av: SANDRA

Kämpa vidare tjejer <3 Fina ord Martina!

2010-09-12 @ 13:56:25
URL: http://sajohansson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0