Maffe

Det går inte en dag, inte en endaste dag utan att vi inte tänker eller pratar om henne. Även fast dagarna bara går och går förstår vi fortfarande inte ens vad som har hänt, att hon aldrig någonsin mer kommer tillbaka. Det är en så fruktansvärt sjuk tanke att tänka... att hon aldrig mer kommer tillbaka. Något jag aldrig kommer inse.

Tänk dig att någon som alltid ställer upp, alltid lyssnar och vill vara dig nära, vill hitta på saker, sätta sig in i dina tankar, hjälpa dig när du har det svårt, skämta om saker som som passar just din humor och som alltid finns till hands en dag bara försvinner helt plötsligt... kommer aldrig mer tillbaka. Det som finns kvar är sakerna personen har kvar hos dig, hårborstet fylld av han/hennes hår,din tröja som han/hon andvänt och skitat ner, och sen alla minnen. Det är vad som finns kvar, sen är det bara tomt. Och så kommer det alltid att förbli.

Man glömmer så lätt bort att visa uppskattning för det man har, visa sina nära och kära att dom betyder och är älskade. Så snälla, tänk er in den situation jag tidigare beskrev... Även fast det är en nästintill oförståligt tanke. Glöm inte bort att visa din uppskattning för en dag kan det vara försent. Vi ska alla någon gång lämna jorden, men om det blir idag, imorgon eller om några år vet man aldrig....


Vår älskade Stephany som nu är i himlen,
Tack för alla fina minnen du gett oss och för att du har fått oss att visa mer uppskattning till det vi fortfarande har kvar. Saknar dig och ditt fina leende så att det gör ont i hjärtat.